det enda jag vet just nu,

det är att jag saknar dig.

jag saknar dig mer än vad jag trodde var möjligt.

<3

imorgon börjar skolan.. inatt kom vi hem från turkiet.. jag fick träffa alla underbara människor jag saknat, och hästen som äger mitt hjärta, för första gången på över en vecka. det var det bästa som kunde hända.

men som sagt, imorn börjar skolan.

imorn är det även två månader sen alla våran fantastiska vän linnea dog..

det känns tungt.

själva skolan vill jag inte gå till, för jag är så jävla rädd att misslyckas, den här gången med.. o jag vet att gör jag det, då kommer jag aldrig mer att försöka...

   du var det bästa som kunde hända i mitt liv. jag skulle göra allt för dig, o då menar jag verkligen allt.

att lämna känns fel, men att stanna är inte rätt på nåt sätt.

inte mot någon.

i onsdags kväll försvann hon.. en utav dom gladaste o mest positiva människor jag mött. 17 år gammal ska man inte behöva dö. det är fel. det är dom som förtjänar det minst som dör först.. och nej, ingen förtjänar att dö, men jag tror nog folk förstår hur jag menar.. det är inte rätt någonstans. men jag hoppas av hela mitt hjärta att du har det bra nu, att du bara var för bra för den här idiotiska o totalt sjuka världen vi lever i.. det tror jag. du har det bra nu. det måste vara så. men alla saknar dig här, o kommer alltid att göra det.

känns som att det inte går mer nu. vill bara att allt ska ta slut nångång.. men man måste fortsätta. man måste försöka.

jag kommer alltid finnas här för dig så säg bara till,

om du behöver mej så vet du vart du hittar mig.

utan dig vid min sida så kommer jag gå under..

det var ett tag sen jag skrev nu, men tror inte det gör någon så mycket alls..

har vart väldigt mycket som snurrat i mitt huvud (som vanligt) sen sist..

idag var det skolavslutning. jag brukar vara glad, idag fick det mig bara att må dåligt. jag har nu alltså slösat bort ännu ett år på att gå i en skola som jag ändå aldrig är i o skitit totalt i allting. man ska inte gå ut ettan på gymnasiet med ig i alla ämnen utom ett. speciellt INTE när man faktiskt är ett år för gammal för att ens gå i ettan.. det är dåligt, riktigt jävla bad, o jag ångrar mig någor enormt. det gör jag varenda jävla år. men det är något i mitt huvud som sätter stopp för allting. det handlar inte om lathet, för jag vill verkligen! o jag blir så jävla arg, för jag vet att det finns där någonstans. jag var ju så himla duktig när jag var mindre! gjorde alltid skolarbetet innan jag ens tänkte tanken på att leka med någon kompis! kan det berott på att jag bara hade en endaste vän kanske, eftersom jag var totalhatad o mobbad av dom andra? isånnfall vill jag verkligen tacka dom personerna som var sådär elaka.. men jag tror inte det handlade om det.. jag skulle inte klara skolan om jag var mobbad nu. det skulle nog bara göra saken värre. men jag vill veta vad felet är, varför ingenting går, varför jag försöker samtidigt som jag faktiskt ger upp för jag blir så jävla besviken när jag inte lyckas.. herregud, mongopatti har talat, igen liksom..

sen så är det en till sak jag tänk på mycket, dock mest sen igår.. men det orkar jag inte ens skriva om.. jag har nog tänkt på allt egentligen. men skolan är nog det som är värst just nu, för stunden liksom.. hoppas allt är bra med er!

kram /p

årets skolavslutningsklänning.. jaa, vad ska man säga..

varken klänningar eller det där med egobilder är nåt för mig..

jag hatar när det blir såhär. när allt bara försvinner. när jag helt tappar all kontroll över allt. över mig själv. panik.vet inte. ingenting.