när jag va liten, då gjorde jag verkligen allt för dig..

jag ville att du skulle se mig, jag ville alltid vara den bästa för dig.

men gång på gång sket du bara i mig.

allt du sagt, det borde egentligen vara oförlåtligt.

ändå förlät jag dig varenda gång.

du va min förebild, mitt allt.

jag älskade dig verkligen.

men pappa vet du vad?

som det är nu, så skulle jag inte lyfta ett finger för dig.

jag vill inte att du ser mig, o jag är helst ingen alls för dig.

du har börjat försöka, men tyvärr är det nog för sent.

o när du inser det, blir det precis som förut,

skillnaden är bara den att jag inte förlåter längre.

du är inte längre min förebild, inte på nåt sätt.

men du ska veta, att jag kommer aldrig sluta älska dig.

du är fortfarande min pappa, och nånstans långt där inne vet jag att du betyder något enormt mycket för mig. jag har bara svårt att själv se det. jag vill inte se det. inte efter allt det här.. nån dag kanske jag förlåter, men inte nu, inte idag, o inte än på ett tag. även fast jag önskar att jag kunde..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

det enda jag vet just nu, det är att jag saknar dig. jag saknar dig mer än vad jag trodde var möjligt.     <3 ...

imorgon börjar skolan.. inatt kom vi hem från turkiet.. jag fick träffa alla underbara människor jag saknat, och hästen som äger mitt hjärta, för första gången på över en vecka. det var det bästa som kunde hända. men som sagt, imorn börjar skolan. ...

att lämna känns fel, men att stanna är inte rätt på nåt sätt. inte mot någon. ...

i onsdags kväll försvann hon.. en utav dom gladaste o mest positiva människor jag mött. 17 år gammal ska man inte behöva dö. det är fel. det är dom som förtjänar det minst som dör först.. och nej, ingen förtjänar att dö, men jag tror nog folk förstår...

känns som att det inte går mer nu. vill bara att allt ska ta slut nångång.. men man måste fortsätta. man måste försöka. ...