I don’t believe in ghosts but there’s a ghost under my bed. He keeps me awake at night and he scares the shit out of me. He said “I’m here to keep you worried and I’m here to fight you. I’m here to make you cry I’m a ghost so I got the right to”. He makes my body cold and he makes my body shiver. He demands so much from me and I cannot deliver.

”You belong to now Pablo no matter what they say. So don’t keep beggin’ me to leave you Pablo cause I’m here to stay. I’m gonna get you Pablo somehow, I’m gonna mess your mind up. I’m gonna pump in death in you, I’m gonna break you slowly”.

Once in a while when I fall asleep then he comes to me in nightmares. “You cannot escape from me I’m a demon you got to deal with”. I don’t expect any love from you but could you leave me alone for a while: Am I the only one around who deserves the presence of demons?

”You belong to now Pablo no matter what they say. So don’t keep beggin’ me to leave you Pablo cause I’m here to stay. I’m gonna get you Pablo somehow, I’m gonna mess your mind up. I’m gonna pump in death in you, I’m gonna break you slowly”.

typ så jaa...

idag är en såndär "hej-jag-vet-inte-vem-jag-själv-är-eller-om-jag-ens-finns"-dag.

allt har bara varit knasigt.. folk har verkat sura, bittra, arga o allmänt tråkiga hela dagen..

det gör mig på riktigt dåligt humör, faktiskt.

aja, praktik var det iallafall, började kl 7..

för det första va jag trött eftersom jag inte sovit nåt knappt. o för det andra fick jag en jääävla massa konstiga frågor som jag inte alls hade nån lust att svara på. tycker inte att folk som inte ens känner mig har så mycket med mitt liv att göra... :s

menmen, det tyckte tydligen dom.. fixade lite i stallet iallafall, sen var det rast kl 9..

efter det fixa vi hästarna åt våra handledare.. haha tydligen skulle vi bara ha borstat klart dom till halv elva, fast aah, jag hade väl frågat otydligt, eller så missuppfatta jag bara helt enkelt.. så vi gick där nere i ridhuset med hästarna i typ en halvtimma.. så framskrittade var dom ju iallafall.. :)

sen va det lite mer fix i stallet, sen sluta vi. red suneman ett tag efter det, o sen var det buffmöte.

vi kom fram till massa saker faktiskt. tipptopp. sen satt jag med på allsvenska mötet, o efter det hem..

imorn blir det iallafall stjärnholm med klassen, o efter det bullersta.

åka o panta, sen donken med buffarna. blir nog bra.

hoppas det är bra med er! kram /P

det är en vecka sen han åkte nu, min lilla prins..

fick veta att han flyttat till sala, vilket betyder att jag inte kommer få träffa honom igen..

det känns.. inge bra.. men jag hoppas verkligen han får det bra nu, min fina kille.

förlåt mig hjärtat.. du borde ha stannat här. det är här du hör hemma..  

jag skulle kunnat offra allt för dig. så jag förstår inte varför jag inte gjorde det..

man behöver inte vara ovänner för att inte vara vänner.

- men jag kan inte låta bli att sakna dig lite faktiskt..

jag kan inte vara arg, sur eller ledsen på dig längre.

en förklaring o ett förlåt, det är okej nu.

jag tycker faktiskt ganska så synd om dig..

nu är gränsen nådd.

jag klarar inte av att hålla käften längre för jag är så jävla trött på er nu.

så äckligt jävla barnsligt o patetiskt.

jag trodde jag hade slutat bry mig, men uppenbarligen inte.

kan det kanske vara för att det här inte var första gången?

jag har nog trots allt aldrig ens vetat vem du är.

det säger sig ju själv nu.

trodde inte du kunde sjunka så jävla lågt.

många småsaker blir tillslut till nånting stort,

o det kommer bara vara du som får skiten.

fatta det nångång.

idag känns det verkligen typ meningslöst..

jag är så sjukt trött. på allt verkligen..

livet känns bara onödigt och drygt.

jag är sjuk, har mer ont i ryggen idag än innan,

o känner mig bara totalt.. missanpassad typ..

men det är nog bättre imorn antar jag.

kram på er. /P

vaknade nyss av att telefonen ringde.

kände hur jag hade ont i hela kroppen o allt bara kändes helt tomt..

sådär konstigt jobbigt tomt liksom..

det var min fina saknade vän från sthlm som ringde,

o det första jag gör är att ljuga.

men, på frågan om hur man mår så svarar man ju bra.

så är det ju bara, speciellt om det är någon man inte träffat eller pratat med på länge.

o man ska alltid försöka intala personen i fråga att det verkligen är så.

men i mitt tycke brukar det ju faktiskt vara lättare att intala sig själv.

har läst om just det här i några andra bloggar nu på senaste tiden,

o jag måste faktiskt säga att det är ju egentligen ganska sjukt..

MEN, svenskar som vi är så ska man ju alltid vara så artig o blablabla.

o det låter ju faktiskt ganska mycket artigare att säga att det är bra..

men hur artigt är det egentligen att ljuga..?

nu menar jag ju såklart inte att alla gör såhär, o jag klagar inte heller på alla som gör det.

men jag bara började tänka ganska mycket på det nu..

det är ganska konstigt..

kram  /P