det är en vecka sen han åkte nu, min lilla prins..

fick veta att han flyttat till sala, vilket betyder att jag inte kommer få träffa honom igen..

det känns.. inge bra.. men jag hoppas verkligen han får det bra nu, min fina kille.

förlåt mig hjärtat.. du borde ha stannat här. det är här du hör hemma..  

jag skulle kunnat offra allt för dig. så jag förstår inte varför jag inte gjorde det..

man behöver inte vara ovänner för att inte vara vänner.

- men jag kan inte låta bli att sakna dig lite faktiskt..

jag kan inte vara arg, sur eller ledsen på dig längre.

en förklaring o ett förlåt, det är okej nu.

jag tycker faktiskt ganska så synd om dig..

nu är gränsen nådd.

jag klarar inte av att hålla käften längre för jag är så jävla trött på er nu.

så äckligt jävla barnsligt o patetiskt.

jag trodde jag hade slutat bry mig, men uppenbarligen inte.

kan det kanske vara för att det här inte var första gången?

jag har nog trots allt aldrig ens vetat vem du är.

det säger sig ju själv nu.

trodde inte du kunde sjunka så jävla lågt.

många småsaker blir tillslut till nånting stort,

o det kommer bara vara du som får skiten.

fatta det nångång.

idag känns det verkligen typ meningslöst..

jag är så sjukt trött. på allt verkligen..

livet känns bara onödigt och drygt.

jag är sjuk, har mer ont i ryggen idag än innan,

o känner mig bara totalt.. missanpassad typ..

men det är nog bättre imorn antar jag.

kram på er. /P