man behöver inte vara ovänner för att inte vara vänner.

- men jag kan inte låta bli att sakna dig lite faktiskt..

jag kan inte vara arg, sur eller ledsen på dig längre.

en förklaring o ett förlåt, det är okej nu.

jag tycker faktiskt ganska så synd om dig..

nu är gränsen nådd.

jag klarar inte av att hålla käften längre för jag är så jävla trött på er nu.

så äckligt jävla barnsligt o patetiskt.

jag trodde jag hade slutat bry mig, men uppenbarligen inte.

kan det kanske vara för att det här inte var första gången?

jag har nog trots allt aldrig ens vetat vem du är.

det säger sig ju själv nu.

trodde inte du kunde sjunka så jävla lågt.

många småsaker blir tillslut till nånting stort,

o det kommer bara vara du som får skiten.

fatta det nångång.

idag känns det verkligen typ meningslöst..

jag är så sjukt trött. på allt verkligen..

livet känns bara onödigt och drygt.

jag är sjuk, har mer ont i ryggen idag än innan,

o känner mig bara totalt.. missanpassad typ..

men det är nog bättre imorn antar jag.

kram på er. /P

vaknade nyss av att telefonen ringde.

kände hur jag hade ont i hela kroppen o allt bara kändes helt tomt..

sådär konstigt jobbigt tomt liksom..

det var min fina saknade vän från sthlm som ringde,

o det första jag gör är att ljuga.

men, på frågan om hur man mår så svarar man ju bra.

så är det ju bara, speciellt om det är någon man inte träffat eller pratat med på länge.

o man ska alltid försöka intala personen i fråga att det verkligen är så.

men i mitt tycke brukar det ju faktiskt vara lättare att intala sig själv.

har läst om just det här i några andra bloggar nu på senaste tiden,

o jag måste faktiskt säga att det är ju egentligen ganska sjukt..

MEN, svenskar som vi är så ska man ju alltid vara så artig o blablabla.

o det låter ju faktiskt ganska mycket artigare att säga att det är bra..

men hur artigt är det egentligen att ljuga..?

nu menar jag ju såklart inte att alla gör såhär, o jag klagar inte heller på alla som gör det.

men jag bara började tänka ganska mycket på det nu..

det är ganska konstigt..

kram  /P

har fått frågan miiinst 10 gånger den här veckan om varför jag alltid överdriver så mycket?

alltså, jag får ju mina skrattattacker lite då o då.. (uppenbarligen för ofta), o blir ju också väldigt övertrött o helt sjuk i huvet..

men alltså.... en gång för alla nu.

jag är störd, påriktigt, det är inget jag bara fejkar! men.. jag antar att jag gillar't!

puss på er! :) /P

vart på lövsund o fotat lite idag.

trevligt att träffa alla där!

orkar inte skriva nåt nu, ska strax sova så ni får lite bilder bara.

det finns ju såklart fler på facebook.. (y)

kände bara att jag behövde berätta för alla att mina 2 korvisar är bäst!'

eller aa.. alla typ några stycken som läser.. :)

förresten, kissie-dieten verkar ju faktiskt funka..

nåt att testa? hm, kanske.. fast låter inge vidare gott..

men egentligen, hur gått är mat? inte så värst. :s

o det lät emo, men va inte så jag mena. ;)

mina hemliga korvisar.. hmmmm, det är inte så att det här är den enda bilden jag har på dom tillsammans o att jag vet att den inte är sådär superuppskattad eller så.. utan dom är verkligen hemliga..... ;) <3