oaktiv chey här känner jag... men så är det ibland. :) jag bloggar ju faktiskt inte för att få många läsare om vi säger så.. känns som att det är det dom flesta gör.

idag var det iallafall praktik, red ut på sunemannen på lunchen med A & S, o så gjorde allt det gamla vanliga i stallet.

imorn är det ridning, som vanligt tänker jag inte åka dit. jag orkar inte, det är verkligen inge kul på S-holm. menmen... blir Bullersta hela dagen då med alltså.

just idag har mitt liv varit ganska mycket upp. Gerdis har namnsdag, fina åkte inte idag utan på fredag istället.. allt har bara vart.. lätt liksom! nu ska jag tillbaka till stallet snart igen. klarar inte av att bara sitta hemma hela kvällarna!

fina hunden åker på fredag han med.. kommer sakna lillskrutten... uschusch..

men som sagt, nu - stallet!

/P

bad day..

saknar massvis.

o anledningen till att jag saknar är att jag snart kommer få sakna ännu mera.

låter helt jävla sinnes sjukt, i know....

men jaa, jag är ju ganska störd o så, så varför inte liksom?

eller vaddå komma ner? jo, just nu är det fan så!

älskar folk som bara ger en glädjekickar!

har min fina A här nu, så inatt slipper jag vara ensaaaaam!!!!

allt är grymt just nu.

eller aa, just precis när jag lyckas trycka undan allt som inte är det!

/P

har inte skrivit ordentligt på ett tag, o kan säga att det berott på att jag tänkt så sjukt mycket på allt. endel saker har varit helt sjuka. det jag kommit fram till har vart helt sjukt. har egentligen inte kommit fram till något vettigt.. just nu vet jag inte alls hur jag mår.. har fått svar på så mycket, men fortfarande vet jag ingenting.. det enda jag vet, det är att om folk jag inte riktigt kan lita på, o som jag inte känner mig riktigt bekväm med, om dom gråter framför mig, då får jag såndär panik känsla i magen. det spelar ingen roll hur mycket jag tycker om dom, litar jag inte på dom till 100 så får jag panik. idag fick jag inte det. idag kändes det helt okej. det fick mig att förstå hur mycket personen i fråga betyder för mig, o hur mycket det krävts från oss båda att få mig att lita på personen. det här är en människa jag tycker om massvis, men som sagt.. den enda jag nånsin litat på så mycket förut, det måste vara E.

nu vart allt verkligen grymt rörigt känner jag, så jaa..

grejen var att vi pratade, o bara kom in på ett sånt ämne. vilket jag tror var ganska bra.. för nu kan jag förstå. jag kan förstå hur alla andra känner. hur folk tänker. varför dom säger som dom säger, gör som dom gör o ja, helt enkelt reagerar.. jag har vetat förut att jag har gjort så grymt fel vad gäller vissa saker, men nu så liksom.. jaa..

endel människor är det en himla tur att man har helt enkelt! <3

fyfan. jag hatar den här skiten.

älskade finaste kompis... åååh, jag saknar honom så det gör ont.. fattar inte ens varför jag frågar.. vet inte hur mycket jag egentligen vill veta.. vill ha honom här, hos mig, för alltid..

idag är en såndär dag då jag saknar dig sådär extra mycket. en sån dag jag bara vill ha dig o ingen annan alls i hela vida världen. en sån dag jag skulle göra vad som helst för att bara få se dig en endaste gång till. du var speciell för mig. verkligen speciell! det gör lite ont i hjärtat när jag tänker på dig. men nu vet jag att du iallafall får må bra. du slipper ha ont. men människan är en egoistiskt varelse, så är det bara.. o jag vill ha dig tillbaka.. jag kan inte hjälpa det. jag kommer alltid att tycka om dig lite extra mycket. o nu vännen, nu får du ju verkligen leva upp till ditt namn, för nu är du en skywalker, helt påriktigt.. älskade underbaraste finaste luke... <3

jaa, anledningen till alla korta tråkiga inlägg är helt enkelt att jag har varken ork eller lust att skriva just nu. det händer väldigt mycket hela tiden, o jaa.. jag orkar helt enkelt inte.

angående den nya hunden, rex, så påminner han väldiiiiigt mycket om kompis.

vilket ju faktiskt är både bra o dåligt.. kompis va speciell, men det är rex också.

dom största skillnaderna är nog att kompis älskade alla andra hundar, oavsett om dom hatade honom. rex älskar andra hundar som älskar honom. kompis va en riktig liten fegis, men på samma gång sjuuuuukt modig, rex är riktigt jävla feg o försvarar sig med att skälla. kompis älskade människor, hur rädda eller dumma dom än var mot honom, rex är dum tillbaka om någon är dum mot honom, o är någon rädd för honom blir han väldigt osäker vilket resulterar i att han börjar morra o skälla. kompis drog satan i kopplet, rex går snällt brevid en, sålänge man inte möter en annan hund.. så jaa.. han är myyyycket hund att jobba med, minst lika mycket som kompis. den här lär bli svårare.. visst att han är mer villig att lära sig o allt sånt, men är det något som för honom är "farligt", då blir han totalblockerad. men det går, det vet jag. jag måste bara lära mig att inte bli arg. men det ska gå, punkt!

och jo, det är klart jag saknar kompis. men man måste gå vidare.

rex, <3

kompis, <3