idag är jag någonstans där nere tror jag. gentligen har jag ingen aning. eller jo, fast ändå inte. ångesten vill bara inte försvinna. ikväll känns det som att den är på sitt mest retsamma o elakaste humör. den vill inte riktigt explodera, den bara sitter o river o ska liksom göra allt sådär jobbigt och långdraget. det blir så mycket jobbigare än när man bara får typ.. ja men typ som ett slag i magen.. jag vet inte ens vem jag försöker förklara för.. jag fattar inte ens själv vad jag skriver.....

i vilket fall är jag verkligen sjukt tacksam för att jag har så fina människor i mitt liv..

samtidigt är jag ledsen över att det faktiskt finns dom som inte orkar..

men jag förstår dom, så himla väl, för jag hade inte orkat själv heller..

orkar inte med varken mig själv eller någon annan..

den bästa i mitt liv.
den jag älskar mest av allt.
utan dig vet jag inte vad jag skulle göra..

du är den enda jag behöver nu o ingen annan.  

21 april 2011 21 april 2011 21 april 2011 21 april 2011

bara en liten kom-ihåg-grej till mig själv!

CHECK!

oron kommer krypandes igen.. jag vet så väl vad som är påväg att hända. jag vet exakt vad som kommer sen. jag kan slutet utantill. det blir aldrig bra såhär. jag kommer inte klara det igen.. det går liksom inte. jag hatar dig över allt annat, men jag älskar dig precis lika mycket. samtidigt som jag aldrig mer vill se dig, så vill jag bara ha dig sådär nära. jag saknar dig. jag saknar den du var förut..

dagar som idag är såna dagar som hade kunnat vart riiiiktigt bra.

idag är en såndär dag som man vaknar upp o livet bara känns helt underbart.

enda tills man klickar lite här o där o hittar saker som inte gör en lika glad..

en sån liten sak som kan förstöra totalt, trots att inget alls skulle kunna förstöra..

endel vänner glömmer man bort lite sådär ibland.

för det mesta är det dom som betyder allra mest..

men helst plötsligt kommer man på hur mycket dom faktiskt betyder..

det är det som är det värsta..

börjar inse allvaret nu..

den här gången är det fan värre.

jag börjar inte om igen, inte en jävla gång till.

då dör jag faktiskt hellre..

börjar även förstå att det inte kommer att funka länge till.

jag klarar inte av allt det här just nu.

det går faktiskt inte.

just nu känns det bara meningslöst..

jag orkar ärligt talat inte bry mig längre.